lauantai 6. maaliskuuta 2010

Blogg 2. Om postmodern teologi av Juhani Heiskanen

I blogg 1 representerades amerikanska forskarens, Taylors teser, som TD Ansell tyckte vara rent typiska i postmodern teologi. Jag undrar, hur kan det vara så typiskt, när i läroböcker och olika artiklar ges många helt olika bilder om postmodern teologi. Kan det vara så att ovan uttalandet innehåller en vis förhands attityd till postmodern teologin. Det finns nämligen också forskare vilkas uppfattningar om postmoden teologi formar en fullkomlig motsats till ovan nämnda Taylors teser.


Jayne Svenungsson representerar andra ändan i postmodern teologi och refererar och lånar David Tracys tankar att moderna övertro av (med hänvisningen till modern teologi) förnuft har ofta fått bestämma gränserna om vad man har kunnat säja om Gud. Gud har gjorts till fånge i en rad olika ”ismer” till priset av att man har förlorat kontakten med den levande Guden. Till Svenungsson beskriver postmodern teologi på mycket enkelt sätt ”postmodern teologi kan bäst beskrivas som försök att bryta sig ur detta dilemma och låta Gud göra sig hört på sina egna villkor”. Man kan fråga att räknar hon till postmodern teologi, alla forskningen som ifrågasätter den moderna västerländska tron på att människan eller det mänskliga förnuftet, är alltings mått.


Kanske jag förstår det fel, men jag kan inte undvika tanken, från ovan och läroböckernas infosnutts, att nästan alla de uttalanden och forskningarna som kastar tvivel över modernitets, på förnuftet grundade forskningar, är postmodern tänkande. Visst måste den vara post modern i den meningen att de kommer efter modernismen, men här menas inte saken tidsmässigt. Det är kanske självklart att frågan är om innehållet och resultat som man i forskningar kommer. Säkert finns det också annorlunda teologi än modern och postmodern?


Det känns att de forskare som inte godkänner modern teologis tankegångar gör sina yttersta att bevisa postmodern teologi som sådan, att man måste ta det på alvar och försöker eliminera de tvivel som antagligen anknyter till dess vetenskaplighet.


Svenungsson till exempel skriver i Veckans gästblogg under rubriken ”Postmodern teologi- 60-talsvänsterns yttersta urspåring eller ”anything goes””. Hon konstaterar att begreppet postmodern har under fyrtio års tid skapat tvedräkt och upprörda känslor inom den intellektuella världen. Somliga har sett rött när de hört begreppet och sett det som 1960- talsvänsterns yttersta urspårning. Vänsterkantens tänkare har kopplat termen till 1980- tals nyliberala innebörd med tanken ”anything goes” dvs. du väljer din sanning, jag väljer min, och ingen kan göra anspråk på att något skulle vara mer sant än något annat på den evigt surrande marknaden. Amerikansk diskussionen på 1980- talet om postmodern teologi fick en stämpel att det var frågan om någonting sådant som förnekar tron på någon form av övergripande och bestående sanning. I sin artikel Svenungsson skriver att postmoderna tänkandet närmast går tillbaka och låter sig inspireras av äldre teologier liksom av paulinska insikten att vad vi med vårt mänskliga förnuft ser blott är en gåtful spegelbild av Guds outgrundliga verklighet.
Hon tillägger till postmodern teologi ett tydligare intresse för den andra människan, en medvetenhet om att teologin under dess hela historia har tenderat att ignorera Jesus viktiga ord”vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta har ni också gjort mot mig” genom att värdera vuxna högre än barn, män högre än kvinnor, vita högre än svarta etc. Svenungsson sammanfattar att postmodern teologi är inte bara ett försök att låta Gud göra sig hörd som Gud på nytt, utan också en strävan att ge röst åt alla som aldrig har fått ha någon röst i historien.


Om vi avgår det som Svenungsson och David Tracy som hon visar och lånar, är det naturligt att fråga, hur och vad kan vi göra så att ”låta Gud göra sig hörd på sina egna villkor”. Svenungsson säjer ”kanske genom att vara mindre tvärsäkra på att våra egna bibeltolkningar och teologiska ut läggningar är tidlösa och slutgiltiga – att hävda något sådant vore ju att inta Guds perspektiv.


Om vi analyserar ovan sats kan vi se osäkerhet om vad man då skulle eller inte skulle göra och å andra sidan stora ord när hon talar om att inta Guds perspektiv! Vad får vi om ovan satser? Jag tror att jag får ganska lite eller ingenting. Vad är fel från vetenskapens(teologi) synpunkt och vad är problemet om forskaren ändar till vissa slutsatser i sin forskning. Ingenting om forskningen fyller de vetenskapliga krav som allmänt ställs till vetenskaplig forskningen. Helt annan sak är att all forskning och dess utgångsregel och postulat är och måste vara öppet till kritiken, och jag tänker att det betyder ingenting från sanningens synpunk om vi är modernister, postmodernister eller vilka som helst, därför att det beror på saken (här om Guds väsen), att vi kan aldrig riktigt veta och övertyga vad är ”rätta ” sanningen och om vi skulle ha träffat sanningen, vi kan inte veta att det är faktiskt sanning. Vetenskaplig forskning grundar alltid till vissa grundbegränsningar och postulat och om forskningen är gjort vetenskapligt, forskiningens godhet eller dålighet avgörs med grundbegränsningarnas och postulats kvalitet och sanningsenlighet.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti